But with the beast inside, there's nowhere we can hide








If you love somebody, you better tell them while they're here because they just may run away

Ett mördar pass på gymmet. Maxade exakt all träning and I'm slut. Kom hem till ett tomt hem och jag älskar det. Lagade käk till mig själv och det blev grillade grönsaker, grillad kycklingfile med lite fetaost och kokt majs. LOVE IT! Klarade dock inte att äta upp maten men de lugnt, vem bryr sig hehhe. Ska diska och hoppa in i duschen för att sen ha lite alone time med mig själv. Tänkte plocka undan mitt rum, tända ljus och kolla på dokumentärfilm. Älskar sånt. Ska tillbringa fler av mina dagar med att göra saker som jag älskar faktiskt, är värd det trots allt! Nåja, ha en bra söndag utan ångest!
PS. Om ni nu bryr er, jag åt en äggröra på 1 helt ägg och 1 äggvita och en skål med yoghurt och som topping var det äpple, jordgubbar och kanel. LOOOOVE IT. Och ja, jag dricker vatten som en idiot också. Kissar fan mer än gamlingar gör men så ska det vara. Snart måste jag börja detoxa också, jävla helvete men de gör vi sen. Seeegt.
"Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte."

Citerar bibeln när min fantasi är en sucker.
Festen var väl helt okej men melo tog all min uppmärksamhet.
Sverige tog hem skiten och jag är inte förvånad. Så jävla stolt. Ohh!!
“I live by the rule that you should follow your dreams…no matter what you do, you should follow your dreams” - Jared Leto

// JAG BRÖT SVARTA-ERAN IDAG! haha många utav mina vänner har klagat på att jag har för mycket svart på mig och nu när det är varmare bör jag ha lite gladare färger på mig. Nonsens. Men idag hade jag på mig en klänning från HM som är lite senapsgul och en stickad, lätt tröja från Monki, awesome med conversen och Cheap Monday tygväskan som är min trogna kompanion i livet. Träffade upp Aldijana för att sola och luncha på Vivaldi samt kika förbi ett par affärer. Fan vad mycket snyggt Gina Tricot har fått in! Galeeeet!! Iallafall kom hem med en jättesöt långklänning. Skitsöt. Idag blev det dock ingen träning eftersom gymmet stängde 17. Vem fan stänger så tidigt? Iallafall ska noppa mina ögonbryn och sen dra mot en morsdag fest på nån fin resturang. Sounds awesome. Puss på er.
.

''Det är svårt att hitta sig själv i all kaos''
Jag har ingen aning vad man egentligen ska säga. Hur man ska kunna med några få ord kunna få beskriva hur jag känner och vad jag tänker på. Min gamle vän skrev tidigare "Livets bana hos mig har varit bort om världen sen min födsel. Jag har gått igenom saker och ting som man knappt kan föreställa sig, kanske inte allt för brutala men händelser som inte allt för ofta människor får uppleva. Jag brukar oftast vara den personen som människor får en dålig fördom utav när de ser mig, men som i slutändan visar sig vara rena motsatsen. Jag håller mig tillbaka, jag är den som alltid syns minst men har mina dagar då jag tar plats när jag känner mig bekväm och trygg." Även om hon syftade sig själv så kände jag mig träffad.
Vi är alla annorlunda. Jag är den typen som älskar mest, förlorar mest och ångrar mest. Jag ångrar dock aldrig val, nej. Mina val och åsikter har byggt upp mig och gjort mig den personen jag är idag. Utan jag ångrar tiden jag brydde mig så mycket om andra samtidigt som jag glömde mig själv. Det är väldigt lätt att tappa bort sig själv i en värld där yta betyder mer än djup och där du inte är dig själv. I dagsläget är jag mig igen. Jag hittade mig själv igen. Jag är som sagt inte typen som bråkar. Jag håller mig borta. Om bråket går att undvika, så undviker jag självklart. Jag är fredlig, vi alla bör vara det. Jag blir rädd om och om igen, varenda dag för saker jag ibland aldrig vill tala om. Det är mycket enklare att bara stänga sig inne i sitt rum och lyssna på musik, men här är jag.
Min rädsla har aldrig byggts på någon annan individ utan alltid speglat vad jag är kapabel till att göra mot och med min kropp. Jag blir väldigt arg och besviken när jag ser att nästan alla underskattar mig och vad jag gör. Vissa underskattar till exempel att jag tränar. Jag skriver aldrig att jag vill ramla av cykeln och gråta. Jag beskriver inte de inre striderna jag har när jag packar väskan på morgonen, om det är värt att gå runt med extra kilon i väskan i flera timmar i skolan. Jag berättar aldrig hur ont de gör att inte se en skillnad men ändå fortsätta. Jag skriver aldrig att jag ibland skriker för att jag inte kan komma ut ur duschen pga träningsvärken. Ingen vet och ingen kan förstå vad flera år av psykisk misshandling jag har fått ta emot för att bygga upp den jag är idag. Att min syn på min kropp inte är hälsosam vet flera av er redan. Många av er vet redan detta också. Ingen borde ha levt sin barndom som jag gjorde men jag gjorde det. Get over it. Jag kan inte gå tillbaka, ellerhur?
Det jag försöker säga och alltid har sagt, människor underskattar mig. Lämnar mig och ignorerar mig som förra veckans pizza. Jag är inte van att påverka och om jag påverkar, är det motvilligt. Jag vill inte vara den som älskar mest eller får mest ont. Jag vill vara lycklig. Jag vill vara positiv men allt gör så ont. Varje steg gör ont och när du varken vet in eller ut är det svårare. Jag vill dölja sanningen så mycket som möjligt men jag är här som sagt. Jag hittade tillbaka till mig själv innan jag tappade bort mig helt. Jag måste lära mig att uppskatta mig själv för den personen jag är och de saker jag har tvingats göra och de val jag var tvungen att ta. Ni kan inte älska mig, ingen kan så därför tar jag och älskar mig själv. Kramar mig själv och jag klarar mig bättre då. Människor lämnar dig bara, även om du ibland är ärlig mot dem.
Jag är en sjukt djup person. Jag analyserar allt och alla. Det tär på mig. Jag känner mig som elefanten i vardagsrummet där alla kollar på mig konstigt, som om jag var en utomjordling. Om allting bara var enklare hade allting varit bättre. Jag blir sårad av att inte betyda något. Att jag vet att jag inte betyder något för vissa människor, gör ont. Att behöva spela glad. Att behöva spela orörd. Det gör ont. Jag har inte gråtit på 3 månader. Men just nu gör jag det. Inlägget kommer antagligen inte betyda ett skit eftersom ni är här för att kolla på bilder och se mig ta mig an världen. Men det här är min värld. Det är mina känslor. Det är sanningen och jag har aldrig varit mer ärlig under all den tid jag har bloggat. Glöm inte bort att älska alla, exakt alla. Vi alla behöver kärlek, ge dem det.
Den här är för er alla fina, förr eller senare kommer någon att älska er och om inte, har ni mig. Jag älskar er.
Och med detta, signar jag off. Har velat skriva anledningen till allt som har hänt nyligen men inga ord räckte. Förtvivlad sitter jag här. Väntan på svar. Jag stänger av mig själv. Tränar bort smärtan och skrattar fram lyckan förhoppningsvis. Vi ses imorgon.
Vi är alla annorlunda. Jag är den typen som älskar mest, förlorar mest och ångrar mest. Jag ångrar dock aldrig val, nej. Mina val och åsikter har byggt upp mig och gjort mig den personen jag är idag. Utan jag ångrar tiden jag brydde mig så mycket om andra samtidigt som jag glömde mig själv. Det är väldigt lätt att tappa bort sig själv i en värld där yta betyder mer än djup och där du inte är dig själv. I dagsläget är jag mig igen. Jag hittade mig själv igen. Jag är som sagt inte typen som bråkar. Jag håller mig borta. Om bråket går att undvika, så undviker jag självklart. Jag är fredlig, vi alla bör vara det. Jag blir rädd om och om igen, varenda dag för saker jag ibland aldrig vill tala om. Det är mycket enklare att bara stänga sig inne i sitt rum och lyssna på musik, men här är jag.
Min rädsla har aldrig byggts på någon annan individ utan alltid speglat vad jag är kapabel till att göra mot och med min kropp. Jag blir väldigt arg och besviken när jag ser att nästan alla underskattar mig och vad jag gör. Vissa underskattar till exempel att jag tränar. Jag skriver aldrig att jag vill ramla av cykeln och gråta. Jag beskriver inte de inre striderna jag har när jag packar väskan på morgonen, om det är värt att gå runt med extra kilon i väskan i flera timmar i skolan. Jag berättar aldrig hur ont de gör att inte se en skillnad men ändå fortsätta. Jag skriver aldrig att jag ibland skriker för att jag inte kan komma ut ur duschen pga träningsvärken. Ingen vet och ingen kan förstå vad flera år av psykisk misshandling jag har fått ta emot för att bygga upp den jag är idag. Att min syn på min kropp inte är hälsosam vet flera av er redan. Många av er vet redan detta också. Ingen borde ha levt sin barndom som jag gjorde men jag gjorde det. Get over it. Jag kan inte gå tillbaka, ellerhur?
Det jag försöker säga och alltid har sagt, människor underskattar mig. Lämnar mig och ignorerar mig som förra veckans pizza. Jag är inte van att påverka och om jag påverkar, är det motvilligt. Jag vill inte vara den som älskar mest eller får mest ont. Jag vill vara lycklig. Jag vill vara positiv men allt gör så ont. Varje steg gör ont och när du varken vet in eller ut är det svårare. Jag vill dölja sanningen så mycket som möjligt men jag är här som sagt. Jag hittade tillbaka till mig själv innan jag tappade bort mig helt. Jag måste lära mig att uppskatta mig själv för den personen jag är och de saker jag har tvingats göra och de val jag var tvungen att ta. Ni kan inte älska mig, ingen kan så därför tar jag och älskar mig själv. Kramar mig själv och jag klarar mig bättre då. Människor lämnar dig bara, även om du ibland är ärlig mot dem.
Jag är en sjukt djup person. Jag analyserar allt och alla. Det tär på mig. Jag känner mig som elefanten i vardagsrummet där alla kollar på mig konstigt, som om jag var en utomjordling. Om allting bara var enklare hade allting varit bättre. Jag blir sårad av att inte betyda något. Att jag vet att jag inte betyder något för vissa människor, gör ont. Att behöva spela glad. Att behöva spela orörd. Det gör ont. Jag har inte gråtit på 3 månader. Men just nu gör jag det. Inlägget kommer antagligen inte betyda ett skit eftersom ni är här för att kolla på bilder och se mig ta mig an världen. Men det här är min värld. Det är mina känslor. Det är sanningen och jag har aldrig varit mer ärlig under all den tid jag har bloggat. Glöm inte bort att älska alla, exakt alla. Vi alla behöver kärlek, ge dem det.
Den här är för er alla fina, förr eller senare kommer någon att älska er och om inte, har ni mig. Jag älskar er.
Och med detta, signar jag off. Har velat skriva anledningen till allt som har hänt nyligen men inga ord räckte. Förtvivlad sitter jag här. Väntan på svar. Jag stänger av mig själv. Tränar bort smärtan och skrattar fram lyckan förhoppningsvis. Vi ses imorgon.
Förälskelse




It's all messed up but we're alive

--
Watch your thoughts, they become words.
Watch your words, they become actions.
Watch your actions, they become habits.
Watch your habits, they become your character.
Watch your character, it becomes your destiny.
Watch your words, they become actions.
Watch your actions, they become habits.
Watch your habits, they become your character.
Watch your character, it becomes your destiny.
Jag kommer pusha, motivera och inspirera er att ändra era vanor. En dag i taget.



Enemy of mine, I'll fuck you like the devil.

I hope this train breaks down.

I'm a lover and not a fighter but I'll fight for what I love if I have to.
++ I broke down only to grew stronger. I guess.
22.23 Du måste flytta på dig.

// Omfamnar natten med detta och lite tyskaplugg. Jag orkar inte ett skit alls idag. Struntade helt i träningen då jag såg klockan mogna och jag tog istället ciggpaus hos styvmammas kompisar. Älskar balkonghäng! Iallafall nu måste jag plugga på. Ni måste btw lyssna på den här låten --> awesome!!

